.

Jag sitter i mitt rum, med en massa funderingar i huvudet. Funderingar till varför det gick som det gick. Till varför du vart så respektlös mot mig, när jag gett mitt liv i dina händer när jag vart som svagast.. Jag gjorde dig till den du var, jag gjorde dig till den du är än idag. Du vågade inte ens släppa in någon i ditt liv innan du träffade mig, nu blir du inte ens mätt av närhet längre.
Jag börjar sakta men säkert hata mig själv för att jag lät mig spelas med flera gånger om och om. Du var en lek, och jag var din sak. Du gillade att leka med mig, du gillade att slänga mig i väggar, du gillade att hålla om mig samtidigt, du gillade att gräva ner mig, samtidigt som du alltid ville ha mig vid din sida. Alla dessa tankerubbningar har gjort dig till ett svin. Ett vandrande svin! Om jag dör i svininfluensa, som du själv hoppades på (eftersom att du sa det ) så har det ju vart ditt fel. Enbart ditt! Under mindre än två månaders tid har du först älskat mig, sedan gått över till att inte känna så mycket för mig, lämnat mig. Träffat en ny, fått känslor för henne två dagar senare, blivit kär i henne. Blivit lämnad. Kommit tillbaka, lämnat mig. Och nu har du bara en ängel i ditt hjärta, och det är inte jag.. På sätt och vis är jag egentligen glad att det inte är mig du tänker på, för både min och din skull. Jag har lovat mig själv, och andra i min omgivning att aldrig mer luras av dig. Även om du kommer krypandes på dina fyra, och ber mig om min kärlek igen, kommer du inte få den. Varför in helvete skulle jag, jag ge dig en fjärde chans, när du inte kunde ge mig en enda?

Du sa att du hellre förlorar mig helt och hållet. Och det har du gjort. Det finns fortfarande saker med mig som involverar dig, och du kommer aldrig få veta sanningen, för jag vill varken se, höra eller ens tänka på dig! Jag har faktiskt riktigt sköna och underbara människor i mitt liv som BRYR SIG om mig! Du hade rätt, jag klarar mig utan dig, du är inte allt, du var. Du tillhör endast det förflutna. Och jag är säker att det finns någon där ute för mig. Precis som du sa! Du har fått mig att inse. Nu är det försent för dig lilla gubben, du lär behöva mig. Du kommer sakna mig till julen, när du tänker på våran julgran. Du kommer tänka på mig när du går förbi skeppsholmen, till och med i ditt egna rum kommer du sakna mig, och ångra dig. Du lär behöva mig, - men då, då kommer jag redan ha gömt dig undan. Jag finns inte för dig längre. Tog äntligen bort dig från facebook också. Ska ta bort alla bilder från mina väggar och riva sönder de precis som du gjorde. Du har orsakat allt det här A. Ha ett så underbart liv. Och akta kanterna som du varit så "nära" att hoppa ifrån