.

Jag ligger här i mörkret med laptopen bredvid mig. Har ingen, förutom mig själv att omfamna.. Rummet är mörkt, och det enda som hörs, är den låga musiken som är någorlunda lugn och fridfull. Jag svävar bort, och känner hur mina vingar sakta men säkert börjar forma sig på min rygg, redo att få mig flyga. Jag vill för en gångs skull känna mig stark, och överlägsen. Det är dags för mig att få bort allt ont, som tynger ned på mig. Allt som vill få mig att falla, måste försvinna. Jag ska bli starkare än någonsin. Jag bara måste..

Men.. Mitt stora "men" är, - hur tusan ska jag klara mig helt ensam? Så fort jag ligger här i mitt rum, så lutar jag mig bakåt, och blickar mig tillbaka till alla våra härliga minnen. Varje gång blir jag så glad, men samtidigt så himla ledsen, för att jag aldrig mer kommer få uppleva nåt sånt igen. Det är klart att jag kommer göra det, men inte med dig.. Jag har gråtit så mycket att mina ögon börjar torka ut. Jag har haft så ont i hjärtat att mitt hjärta slutat slå. Jag har tänkt så mycket att jag är tom. Jag är tom.
Om vi går tillbaka i texten där jag berättade om att jag ska bli starkare än någonsin. Hur ska en tom människa, utan hjärta, tankar och ögon kunna kämpa för något så stort som livet?

Den person som besvarar mina frågor, får all min respekt..