.

Sagan om den borttrollade vingummin!

Godispolisen är här! Vi råkar nämligen ha en vingummstjuv här hemma.. Lillsyrran smått och gott! Pappa hade köpt vingummi till min mamma, för att hon åker till Iran nästa vecka. Och hennes blodsocker går ner väldigt ofta, så hon måste ha något sött i handväskan. Men nej nej, syrran hann lägga tassarna på de innan mamma ens hann se de!

Jag såg henne smaska på något idag, och då frågade jag vad det var. Men hon bara titta på mig med hennes rådjursögon. Något fundersamt. Jag såg något rött blänka i hennes mun, då jag genast märkte att det var vingummi! Jag bad henne att snapsa till några stycken till mig med. Så kommer hon tillbaka med 2 st. En gul och en röd! Snåljåp! För ungefär 20 minuter sen, kände min mage behov av vingummi. Jag frågade snällt vart hon hade ställt de. Men hon sa bara att hon inte visste. Det lät ju lite underligt, eftersom att hon var den sista som hade rört de. Jag sa exakt detsamma till henne. Men hon "visste" tydligen inte vart de var. Hon försökte övertala mig om att någon hade flyttat på de. Och då frågade jag henne vart hon hade ställt de, innan någon hade "flyttat" på de. Men hon vägrade erkänna. Det ända som visades på hennes mun var ett tilldraget leende! Då jag kort började förstå, och även känna att något var lurigt med det hela. Jag fortsatte fråga och hon bara skrattade. Till slut pratade jag så fort så hon hängde inte riktigt med. Jag ska ta tillfället i akt och frågade henne om hon kunde ge mig lite av sin vingummi, och hon sa nej, väldigt panikslaget! Busted! Jag ska fortsätta leta efter vingummit, tills jag hittar! På jakt!